Min skoltid på lågstadiet var väl inte den bästa tiden i mitt liv om man ska vara riktigt ärlig, när man gick i femårsgruppen och upp till 1-2:an så var jag ganska bråkig av mig jag slogs och var allmänt jobbig. I 3-4:an så blev min fasad helt annorlunda, jag började bli tystlåten. Jag sa aldrig nåt om ingen sa nåt till mig, jag var kanske lite av en favorit för lärarna på den tiden för jag var inte bråkig i klassrummet utan jag satt och lyssna och gjorde som jag blev tillsagd. Jag gick ofta själv på rasterna, varför? Jaa det vet jag inte kanske för att de var skönt att va själv eller så var det för att jag visste att de jag fick vara med inte ville va med mig egentligen.
Sen var det så att mina "vänner" kom till mig när den populära tjejen var sur på den, men så fort hon ändrade sig och sa att den personen fick va med igen då gick man tillbaka. De som jag kunde va med som inte brydde sig så mkt om vad som hände bland oss tjejer det var killarna, jag spelade fotboll jämt med de och jag trivdes med det. Men om jag hade gjort nåt som tjejerna inte tyckte om så kunde de sitta på rink kanten och skrika . . . . saker som inte gjorde mitt självförtroende bättre.
Sen var det dags för att börja 7:an, jag kan säga hade jag inte satt mig bredvid tjejen längst fram så hade jag nog hoppat av skolan förgott!! hon har hjälpt mig igenom såå mkt och vi har gått igenom såå mkt tillsammans. Men hade jag hoppat av skolan så tror jag inte att jag hade träffat Mattias, killen som fulländar mitt liv ytterligare! Så jag har de att tacka, jag har fler att tacka självklart glömmer jag inte de men dessa två är speciella.
Emma & Mattias J ni två är . . . . de finaste jag vet! Var och en på sitt sätt
Grattis att du har hittat en kille som du gillar och som gillar dig tillbaka! Det är toppen att se att du är lycklig :) Det var kul att även jag hittade dig på Bengtsgården. Du är en bra kompis, tror inte att jag har skrattat så mycket med en vän förut. Kramar <3<3. ps. hör av dig mer ds.
SvaraRadera